Imorgon blir det Kantarellsoppa och min brors 15-årskalas. Hjälp vad tiden går!
Idag fick jag också veta att en ny liten individ har hittat ut till världen. Jag kan inte vara oberörd och börjar sakta längta efter att kanske få vara med om det en gång till i mitt liv. Jag gråter alltid då jag ser nya bebisar komma till världen. Det berör så mycket då en vet hur det känns att få hålla i sitt lilla liv för första gången. En dag kanske vi får uppleva det igen.
1 kommentar:
Tackar själv! :)
Skicka en kommentar